25 juli 2006

De två postiljonerna.

Som jag skrev för ett tag sedan, kan vi lita på Mendes. Ett mål och ordnad straff säger mycket om vår postman. Olyckskorpar har kraxat om att han borde ställas utanför startelvan osv. Mendes har sedan han anlände till rödvitt målat regelbundet. Proffsigt och ansvarfullt mot sin arbetsgivare. Helsingborg, i sin sista match, borde passa som handsken. Jag har sett HIFs två senaste bottennapp och deras försvar är inte bra. Jag är övertygad om att vår postman levererar även på sin sista runda.
Vår andre postiljon har ett annat distrikt att bevaka. Måsen missade en straff mot Umeå. Den andra på raken. Hade han satt den hade DIF vunnit och tagit 3 poäng med sig till Storavalla. Straffspark ska vara mål anser jag, men vet samtidigt att saker kan störa på vägen till 11-meterspunkten. Många bättre betalda bollsparkare än flygande Måsen har missat från den helvetiska "spypunkten". Det är kloke Tony som får fundera på hur straffsysslan ska hanteras framöver. Nu har Måsen gjort så mycket bra genom åren så han är förlåten trots den fadäsen. Måsen kommer också han att leverera så länge han får vara kvar i rödvit tröja.

19 juli 2006

You Never Walk Alone

Satt på planet till Torrevieja morgonen efter Spaniens sorti ur fotbolls-VM. Synd. Hade velat upplevt en spansk fortsättning i dess hemland. När jag tittade ut genom den lilla glugg till fönster i planet såg jag en märklig varningsskylt på vingen. "Not Walk Outside This Area"! Vem vill gå där?, tänkte jag. Om jag nu ändå tagit mig ut där alldeles själv på vingen skulle inte ens Liverpoolfansen gjort mig sällskap trots deras "You never walk alone"
Fotbollspelare är utsatta för en stor press att alltid prestera, leverera och underhålla. Rollerna har olika krav. En defensiv roll ger mindre kritik eftersom man jobbar mer destruktivt. Den offensiva rollen är mycket mer utsatt. Mest utsatt är den som ska göra mål. Artisten. Ingen leverans, inga applåder, bara ris. Upprepas de uteblivna leveranserna under längre tid betraktas spelaren som slut. You never walk alone, klingar då tyst på läktaren. Fans, press, kommentatorer, tränare, klubbledning och till sist kan även de egna lagkamraterna börja tvivla. Fotbollsspelare har inte som popartisten några treaccordskombinationer eller ett känt rockriff att ta till när det kniper. Nu är det inte bara en eller två spelare på planen utan alla elva har ett ansvar att varje enskild spelare fungerar. Att en spelare lyckas beror till stor del på att den hela tiden har flera alternativ att spela bollen till. Det kallas det uppoffrande spelet. Laget ska hålla ihop som molekyler. Hålla rätt avstånd till varandra. You never walk alone. Tittar man närmare på ex Tyskland och Italien under VM så var det inte så viktigt vilka som var på planen, utan vad de elva kunde göra gemensamt. You never walk alone. Vår egen vän Ibrahimovic vänder inga matcher helt själv. Inte herr Larsson heller. Det gör laget gemensamt. Tillsammans måste man våga ta steget ut på flygplansvingen. Trotsa det svåra med att på en begränsad yta samarbeta för att nå ett resultat. Göra uppoffringar för att någon annan ska kunna avgöra matchen.
På min flygplansvinge borde det stått "Don´t walk alone outside this area". Det är vad det handlar om, både i en VMserie på 7 matcher men även i Superettan med 30 matcher. Alla måste ut på vingen medan vi supportrar sjunger, You Never Walk Alone.

Sommaren är kort, några flyttar bort.

Vi som älskar Degerfors IF får räkna med att spelare med klass som Daniel Mendes och tidigare Shpetim Hasani inte stannar länge i klubben. Egentligen märkligt att de hamnar här, men det beror på att föreningen haft näsa att hitta talangfulla spelare. Men eftersom DIF nu har en dragningskraft som fotbollsklubb ska vi, supportrar tacka och ta emot när klassspelare kommer, även om vi vet att sommaren kan bli kort. Problemet med sommarspelare stavas pengar. Mycket pengar. DIF har idag inte de muskler som gör att de kan diktera villkoren i kontrakten. Därför ska vi på läktaren inte brusa upp inför det faktum att spelare flyttar från klubben. 3,5 miljon är bra slantar för DIF. Vi ska istället stå upp och applådera för att de ställer upp och underhåller på Stora Valla. En annan gosse som försvinner, dock inte förrän efter serieslutet är Storforsaren Stefan Larsson. Jag har full respekt för Vulkanernas rätt att uttrycka sin frustation över uteblivna stålar. Men är det någon i truppen jag unnar ett bra kontrakt så är det Stefan Larsson. Mr 100-procent. Ger alltid allt på matcher och träning. Att Stefan fortsätter leverera för DIF säger sig självt. Dels vill han visa Kalmar att han ska ha en plats i deras startelva och dels vill han visa Stora Valla att han minsann jobbar mer än väl för det knapra arvode han haft genom åren. Nej upp på tå supportrar och ge grabbarna ert stöd så länge de är kvar i laget. Så gör sanna fotbollsälskare. Det ger eko till andra bra spelare att hos Degerfors får man fullt stöd och man blir uppskattad för det man presterar på planen.
Sommaren är kort, några flyttar bort
men snart är nya här, låt de ta för sig
för då skiner solen på Valla igen.

Trackers