You Never Walk Alone
Satt på planet till Torrevieja morgonen efter Spaniens sorti ur fotbolls-VM. Synd. Hade velat upplevt en spansk fortsättning i dess hemland. När jag tittade ut genom den lilla glugg till fönster i planet såg jag en märklig varningsskylt på vingen. "Not Walk Outside This Area"! Vem vill gå där?, tänkte jag. Om jag nu ändå tagit mig ut där alldeles själv på vingen skulle inte ens Liverpoolfansen gjort mig sällskap trots deras "You never walk alone"
Fotbollspelare är utsatta för en stor press att alltid prestera, leverera och underhålla. Rollerna har olika krav. En defensiv roll ger mindre kritik eftersom man jobbar mer destruktivt. Den offensiva rollen är mycket mer utsatt. Mest utsatt är den som ska göra mål. Artisten. Ingen leverans, inga applåder, bara ris. Upprepas de uteblivna leveranserna under längre tid betraktas spelaren som slut. You never walk alone, klingar då tyst på läktaren. Fans, press, kommentatorer, tränare, klubbledning och till sist kan även de egna lagkamraterna börja tvivla. Fotbollsspelare har inte som popartisten några treaccordskombinationer eller ett känt rockriff att ta till när det kniper. Nu är det inte bara en eller två spelare på planen utan alla elva har ett ansvar att varje enskild spelare fungerar. Att en spelare lyckas beror till stor del på att den hela tiden har flera alternativ att spela bollen till. Det kallas det uppoffrande spelet. Laget ska hålla ihop som molekyler. Hålla rätt avstånd till varandra. You never walk alone. Tittar man närmare på ex Tyskland och Italien under VM så var det inte så viktigt vilka som var på planen, utan vad de elva kunde göra gemensamt. You never walk alone. Vår egen vän Ibrahimovic vänder inga matcher helt själv. Inte herr Larsson heller. Det gör laget gemensamt. Tillsammans måste man våga ta steget ut på flygplansvingen. Trotsa det svåra med att på en begränsad yta samarbeta för att nå ett resultat. Göra uppoffringar för att någon annan ska kunna avgöra matchen.
På min flygplansvinge borde det stått "Don´t walk alone outside this area". Det är vad det handlar om, både i en VMserie på 7 matcher men även i Superettan med 30 matcher. Alla måste ut på vingen medan vi supportrar sjunger, You Never Walk Alone.
Fotbollspelare är utsatta för en stor press att alltid prestera, leverera och underhålla. Rollerna har olika krav. En defensiv roll ger mindre kritik eftersom man jobbar mer destruktivt. Den offensiva rollen är mycket mer utsatt. Mest utsatt är den som ska göra mål. Artisten. Ingen leverans, inga applåder, bara ris. Upprepas de uteblivna leveranserna under längre tid betraktas spelaren som slut. You never walk alone, klingar då tyst på läktaren. Fans, press, kommentatorer, tränare, klubbledning och till sist kan även de egna lagkamraterna börja tvivla. Fotbollsspelare har inte som popartisten några treaccordskombinationer eller ett känt rockriff att ta till när det kniper. Nu är det inte bara en eller två spelare på planen utan alla elva har ett ansvar att varje enskild spelare fungerar. Att en spelare lyckas beror till stor del på att den hela tiden har flera alternativ att spela bollen till. Det kallas det uppoffrande spelet. Laget ska hålla ihop som molekyler. Hålla rätt avstånd till varandra. You never walk alone. Tittar man närmare på ex Tyskland och Italien under VM så var det inte så viktigt vilka som var på planen, utan vad de elva kunde göra gemensamt. You never walk alone. Vår egen vän Ibrahimovic vänder inga matcher helt själv. Inte herr Larsson heller. Det gör laget gemensamt. Tillsammans måste man våga ta steget ut på flygplansvingen. Trotsa det svåra med att på en begränsad yta samarbeta för att nå ett resultat. Göra uppoffringar för att någon annan ska kunna avgöra matchen.
På min flygplansvinge borde det stått "Don´t walk alone outside this area". Det är vad det handlar om, både i en VMserie på 7 matcher men även i Superettan med 30 matcher. Alla måste ut på vingen medan vi supportrar sjunger, You Never Walk Alone.
0 kommentarer:
Skicka en kommentar
Prenumerera på Kommentarer till inlägget [Atom]
<< Startsida