Som att vänta på att färgen ska torka

Nu är det allt torka på fotbollsfronten. Uppehåll i div 1 norr. Jag tittar på resultat och på tabellen trots att jag vet att den inte kommer att ändras på, som det känns, en evighet. Trösten finns att Allsvenskan sparkat igång och sen finns ju den i år profillösa Superettan. Men det är ju de rödvita jag vill läsa om. Min röd-vita tröja hänger i den mörka garderoben och vill inte hellre än att komma till Stora Valla. Nä, måtte 1 augusti komma snart och fram för allt 7 augusti för då blir det Valla och tre säkra mot Carlstad U-nderstrecket. Måste kolla tabellen igen vi hörs.

Tre blytunga begravningar och ett grande bröllop

Passerade Enköping i söndags. Tänkte att de har det tungt i den staden och i det laget. Läste att styrelsen har fortsatt förtroende för tränarna efter det förlorade setet mot DIF. Sunt tänkt och rätt beslut eftersom det inte är skamligt att förlora mot DIF denna säsong. Det är inte DIF som ESK ska lägga in stöten på utan lagen runt stecket. ESK ligger på platsen ovanför kvalplatsen.
Ett annat lag som ligger pyrt till är Djurgårdens IF. Tredje sist i tabellen. Såg lagets insats i söndags hemma mot Helsingborgs IF. Visserligen vann de men spelet och tekniken säger mig att de får hoppas att 2-3 lag är sämre annars får vi besök av Stockholms stolthet på Stora Valla nästa år. Stockholms laget gjorde sig av men sin ena tränare och hoppas att en annan ska lyckas bättre. Statistiken säger att det sällan lyckas med tränarbyte under löpande säsong. Mitt öga säger det samma. Det är bara så att tränarbyte är det enklaste för en styrelse att göra trots att det är en hel del av spelarna som borde bytas och även styrelsen själv.
Carlstad United hade som mål att vara före rö-vitt i tabellen i år. Dessutom skulle de ju spela i Champions League i år eller var det förra året. Hur gick det? Den som läst några resultat får gärna höra av sig. CU stoltserar med en nedflyttningsplats. CU borde lägga ner sin verksamhet helt. De kör med en falsk marknadsföring om sina planer för framtiden. Att Svennis lägger sin röst där gör det hela ännu mer löjligt. Nej, CU, lägg ut å.
Alltså tre föreningar som har det det blytungt just nu. Känner inga direkta sympatier för dessa men känner igen ångesten efter de senaste säsongerna på Valla.

Därför är det glädje jag känner nu när DIF spelar så bra och ligger i topp i tabellen. För jag vet hur det är att kämpa för att hålla sig kvar. Nu ska vi bara upp. Och går vi upp i år så ska vi gifta oss med Superettan och leva där lyckliga i många år.

Degerfors god tvåa i Cramo Cup

Missade alla matcher utom den mot Carlstad United. Men i den blev det nästan dubbelt så många mål som i de fem första tillsammans.

DIF inledde bäst och mycket pigge Lallet kunde inleda skyttet på ren vilja. Mycket spring i de benen. CU´s målvakt var inte mycket att hänga i julgran. Osäker och sprattlade mest.

En straff till CU gav bara en stundshopp om att kunna rå på de rödvita. Men sen kom ett vulkanutbrott och DIF kunde göra tre mål innan paus.

I andra tilläts CU göra två mål men jag tycker att DIF hade läget under god kontroll.

Med tanke på den hårda träning man befinner sig i och att två matcher redan avverkats såg grabbarna ändå pigga ut. Viljan fanns också. Lallet frustade som ett ånglok och kan bli en stor tillgång i år.

En timme efter matchen såg jag tränare Werner. Han såg mycket nöjd ut. Kanske dessa matcher gav nya insikter om hur laget ska formeras och spelare nyttjas när väl allvaret kommer.

Den gröna planen i arenan gav inspiration till att orka vänta till seriepremiären. Och den tillresta Vulkanklacken gjorde att jag fick en känsla av att inte stå så långt från långastå på Valla som jag ändå gjorde.

Degerfors spelar Cramo Cup 25/1

Ska bli spännande att se vårt lag i så här tidigt spel och dessutom inomhus med elva-mannaspel.
Hoppas kunna ge en rapport om hur det såg ut på plan eftersom jag ska se cupen.
DIF spelar som följer:
10.00 mot BK Forward
12.15 mot Västerås SK
15.30 mot Carlstad United
Enkelserie där segraren Degerfors inte bara kammar hem lite prispengar utan även kan tala om för seriekonkurrenterna vart skåpet ska stå inför seriepremiären.

Ryktet om Stora Valla´s död är betydligt överdrivet.

Tung var avslutningen av Superettan i höstas. Tungt blev november, mörkt och dystert.

Nu är livet lättare att leva. Nya insatser strömmar in. Nya förhoppningar om en framgångsrik säsong börjar formas. Vi som håller på röd-vitt måste vara som fågelfenix. Vi reser oss alltid ur askan och lyser i rött och vitt.
Jag tycker de nyförvärv DIF har fått verkar spännande. Likaså tror jag att flera av de som är kvar från förra året kan komma loss i och med lägre serietillhörighet. Inget ironiskt i det utan det är kalla fakta. Eftersom vi nu hamnat i skiten så får vi se det positiva. Degerfors borde i år kunna spela ut hela sitt register eftersom motståndet över lag är svagare än i Superettan.

Stora Valla kommer alltid igen. Oavsett vilka spelare eller vilken publik som kommer och går. Det känns tryggt men framför allt så börjar jag känna en längtan till seriepremiären.

Vi reser oss och står tillsammans

Ett misslyckande är inte att falla. Däremot att falla och inte resa sig igen.
Vi har två matcher kvar för att nå en kvalplats. Vi måste alla resa oss. Ledare, spelare och alla fans ute i Sverige. Resa oss och ge laget och Degerfors IF en chans till en kvalplats.
Lägg undan alla synpunkter på vad som har gått snett. Vad som skulle ha gjorts annorlunda. Vilka som borde lämna eller komma till. Det är sådant vi kan lägga ner tid på under vintern.
Nej, resa på er alla. Tänk positivt. Ge spelare och ledare i föreningen positiv energi.
Möter du en spelare på gatan, ge honom ett uppmuntrande ord. Tala om att du tror och vill ge DIF energi till att försöka ta de sista halmstråna som ändå fortfarande finns.
Ge allt.
Det vore tragiskt om vi vaknade upp efter slutsignalen i sista seriematchen och kom på att vi kunde kanske gjort mer. Varför ansträngde vi, supportrar, oss inte mer? Varför stöttade vi inte laget mer istället för att leta fel.
Ge allt.
Och räcker inte detta så reser vi oss ändå och visar att vi står upp för röd-vitt, tillsammans, även framöver, oavsett hur det än slutar. Det gäller inte VM men det är jäkligt bra nära.

Med bågen spänd

Baklängesmål i 89 minuten mot Assyriska. 86 samt 91 mot Häcken. Det kan knäcka vilket lag som helst. Mest medgångssupporters. Men jag är ganska säker på att DIF-grabbarna tar med sig det positiva till nästa match. Det positiva att laget ändå pressar så mycket bättre lag ända in i kaklet. Nästa gång man lägger ned så mycket energi mot ett mindre bra lag kommer det att ge utdelning.

En bra startelva mot Assyriska. Bra av Stahre att plocka ut en icke fungerande spelare så pass tidigt i matchen. Vad Hasani gjorde på plan mot Häcken är en gåta.

Äntligen Mjällby hemma på StoraValla. Bara att se möjligheterna. Möjligheterna till poäng, ett eller tre. Vi tackar och tar emot det som inkasseras. Hoppas alla som kan tar sig till Valla och stöttar våra pôjker.
Det är bara den som vågar spänna bågen hårt som också har chans till utdelning. Och det tycker jag röd-vitt ska göra på onsdag. Det är inte VM-final men bra nära. Spänn bågen och ha roligt.

Gammal är äldst men ung har framtiden.

Kommer ihåg Olof Lunds krönika i nov 06 på Fotbollskanalen.se där han skrev om att svensk fotboll inte vågar släppa fram unga talanger utan sparar dem tills de blir minst 28 år eller så. En poäng hade Olof när han mycket riktigt skrev att skulle du ta plats i t.ex landslaget då borde du uppnått en ålder strax under 30. Alla andra skulle stå på tillväxt, sitta på bänken och lära tills mossan växte på dem.
Då började jag tro att hoppet för egen del inte var ute. Kanske en 47-åring ändå kunde ta en plats i något bra lag.

Man kan också dra paralleller till svensk hockey. Där har det klagats på att unga talanger vägras plats i Elitserien. Där spelar 35-40-åringar och enligt många proppar igen för talangerna.

Nu ska de bästa spela oavsett ålder. Det är upp till tränarens filosofi att avgöra vilka som ska spela. Klubbens regelverk kan i viss mån också styra hur äldre och yngre spelare ska blandas.

Jag tror att vi idag ser ett skifte då det kommer in fler unga, väl utbildade tränare i fotbollsklubbarna. Jag tycker mig se en islossning. Svenska tränare släpper fram fler och fler unga spelare i startelvorna. Rasmus Jönsson i Helsingborgs IF är ett exempel. Född 1990 och har tagit en plats i startelvan. Robin Söder och Jakob Johansson i IFK Göteborg är ytterligare exempel. Mervan Celic i GAIS. Alla tre födda 90. Fler finns. Även klubbarna förstår att unga spelare är bra för föreningen. Dels klart mindre kostnad i inköp/utbildning och dels tynger de inte lönelistan. Kan också ge en slant om de lyckas gå till en rikare klubb och det är väl de flesta andra klubbar utanför Sverige.
Till och med svenska landslaget har tänkt om. Nu kan Lagerbäck visserligen bara tillfälligt slagit i huvudet och fått idéer att ta in spelare yngre än 42. Sebastian Larsson och Oscar Wendt 23 år. Samuel Holmén och Fredrik Stoor 24 år. Dessutom borde Andreas Granqvist 23 vara aktuell inför lördagens match då det är backbrist. Andreas har egenskaper för att bli en storback i framtiden.

Där försvann min chans i det blå. Jag får nöja mig med att se på när de unga sprintar omkring på den gröna mattan. Eftersom dagens fotboll har utvecklats till ett mycket snabbt spel så får vi säkert se betydligt yngre spelare i genomsnitt än förr. Om det skriver jag i bloggen om 10 år.