Blaklader

När det börjar blåsa snålt kring ett lag heter att de måste dra på sig de berömda blåställen. Jag tycker det vore synd om Degerfors ska byta färg varje gång de hamnar i brygga. Nej, mer rött och vitt och då framför allt mer eldigt rött. Vulkanlavarött. Kokande eldigt ilsket rött.
Mer eldiga spelare vill jag se. Pratet om risker med övertända spelare är i det här läget rena nonsens. Det räckte att se Degerfors första halvlek mot Assyriska. Då måste blåstället varit på, för kallare spelare har jag inte sett på länge. De blev lite ljumma i andra men inte mer.
Tränare Gustavsson talar om koncentration och förberedelser. Det är ett riktigt beteende normalt. Men nu är det inte normalt eller vanlig serielunk längre.
Snälla Tony, hoppa över alla krångliga taktiska dispositioner för några gångers skull. Spelarna behöver inte denna extra oro om de ska vara en meter fram eller springa två meter åt höger. Ingen kommer ändå att bry sig om laget spelade högt eller lågt försvarspel mot den eller den motståndaren, vare sig det blir Superettan eller, hemska tanke, div 1 nästa år.
I stället för koncentrerade, taktiskt korvstoppade iskalla spelare i blåställ, vill jag se kokande och löpvilliga spelare i eldigt rött från sekund ett. Blaklader är bara för den som vill skydda sig mot smuts.

Bergman dominerar även i höst.

Även om den metrologiska hösten inte är här går det inte att lura en gammal DIF-anhängare för jag vet att hösten är här ändå. Ångesten kommer nämligen krypande innanför skjortan. Det gör den i det närmaste varje höst. För på hösten dominerar Bergman, Ingemar Bergman. Han måste ha ett finger med i spelet. Jag känner det. För mer ångestladdat än att hålla på de rödvita finns inte. Bergman ropar i sin megafon, " mer ångest grabbar". Tagning nummer tvåhundratrettiosju. Kameran rullar och spelarna agerar eller snarare agerar inte utan springer omkring på planen med ångest. Normalt rutinerade spelare som när det blir lite grov sjö inte pallar för trycket. Och vi på läktaren suger i oss detta som svampar och ångesten blir än större. Under tiden applåderar Ingemar och tycker det är toppen. Jag är inte för en höst-vår säsong men onekligen måste vi rödvita göra något. Fira jul i augusti och lura laget att hösten har varit. Eller kanske måste styrelsen inför ett spelarköp skicka denne på ett test för att se om den är rädd för hösten?. Vem vet? Jag vet däremot att hösten kan bli lång i år. Därför har jag sett till att de två helgerna efter sista serieomgången inte störs av födelsedagskalas eller annat som kan störa två eventuella kvalfyllda matcher. Jag hoppas ändå att det röd-vita laget kan lura regisören Bergman på konfekten och avsluta serien med positiva vibbar och tillräckligt med poäng.