DIF, en stor lidelse.

Jag trodde att jag för första gången på länge kunde gå på en Degerforsmatch utan att någon gång få magkramper och ångestkänslor. Bara kunna stå där och njuta. Allt var klart för slutomgången. Det var bara för DIF att spela av matchen mot Falkenberg. Men redan efter några minuter kände jag inte bara den kalla vinden och den våta luften. Det började krypa i mig. Den gamla vanliga oron gjorde sig påmind varje gång motståndarna närmade sig straffområdet. Det kulminerade i 89 minuten när Falkenberg gjorde 1-2. Men som tur var, tack vare bl.a. Pajen, tryckte Rajala in 2-2 och det värmde ända in i märgen. Har man valt ett lag som Degerfors får man räkna med att lidandet inte har med hur viktig matchen är. Varje match är viktig för en sann lidelsefull rödvit supporter.