"Ryssen kommer....."

På 50-talet lär ryska mammor hotat sina barn med att om de inte var snälla så kom "Lasse-Björn". (denne snälle hockeyback i Tre Kronor?). Senare på det kalla krigets dagar, 60- och 70-talet, var det det omvända. Fienden kommer från öster hette det. "Ryssen kommer". Glasnost etc mjukade upp det hela och sen föll muren och den självklare fienden försvann. Vad hände sen?
"Ryssen kommer...igen". Vilken miljardär köpte Chelsea? Tsar Roman Abramovich köpte också CSKA Moskva. Fler nyrika ryssar står i kö för att köpa sitt "Chelski". Pumpar in en himla massa pengar i klubbarna. Köper det de vill ha. Får ett topplag på nolltid. Det går aldrig, spådde flertalet. Klubbkänslan går förlorad, sa ytterligare en skara. Själv delade jag ut kritiken om att, hur ska dessa stjärnor kunna hålla sams eftersom flera av dem får slita bänk. I Chelseas fall stämmer inget av kritiken. Laget har klubbkänsla, spelarna är sams, de verkar ha roligt när de spelar, tränare Mourinhos har passion för fotboll och slår först, ber om ursäkt sedan, kanske. Men framför allt spelar de en modern fotboll, med högt tempo och fartfyllt spel. Skickliga individualister men också ett bra lagspel. De är också bäst när det gäller - i andra halvlek. 27-0 i PL vittnar om detta.
Trots allt detta tycker jag inte om lag som Chelsea. Jag är en romatiker som tycker om att drömma om stora tider. Jag vill ha en rejäl uppförsbacke. Mitt lag ska få kämpa som en gladiator för att att överleva. Det ska inte finnas ett färdigdukat bord. Därför heter också mitt lag Degerfors. För att kunna hålla på detta lag måste man ha passion för fotboll. Man måste kunna ta sig igenom tunga perioder av dåligt spel och degraderingar. Och det viktigaste till sist. Känslan i hjärtat att det kanske är något stort på gång kommande säsong gör att man brinner för DIF även om termometern ute står på minusgrader.